Ett Exempel på TQWT [Tillbaka]

TQWT med Fostex FE-203

En dag förutsatte jag mig att bygga ett par TQWT. Element hade jag liggandes - även om de var mycket större än sådana jag önskat använda (men man tager vad man haver).
Det första man får göra är att fundera på hur stora de skall vara. Jag vill gärna kunna spela bas ner till ungefär 45Hz och då skall kvartvågspipor vara en kvarts våglängs långa vid denna frekvens: Detta blir ( 340/(45*4)=1,9m då ljudhastigheten är 340m/s).
Så höga högtalare vill jag inte ha utan jag "vek" dem. Jag ville inte heller ha elementet 1,2m över golvet (vilket 1/3 från toppen blir) så jag "vek" dem.
Detta innebär att att man - konceptuellt - viker ihop den koniska kollumnen ungeför vid elementet, och på så sätt får en högtalare som blir hälften så hög och med elementet i rätt höjd trots att man vidmakthåller en placering på ungefär en tredjedel från toppen av kollumnen.
Så här kan det se ut:

Här ser vi "mellanväggen" som är detsamma som "bakstycket" vid en "oviken" kollumn. Vi ser också två "sneda" väggar som gör att övergången mellan "fram- och baksida" blir mjukare vilket innebär färre reflexioner och anomalier i ljudet (ytterligt viktigt om man bygger horn med många "vikningar". Dett ger mig en "kollumnlängd" på ungefär 1,8m trots att högtalaren bara är styva metern, och detta utan att högtalaren vare sig blir bredare eller djupare(!).
Vi ser också att jag satte dit en lutande "botten". Tanken med detta vara att man ju vill att ljudet skall ut ur högtalare och inte studsa fram och tillbaka innuti. (Så banal var tanken med detta: Men det verkar funka fint för det låter juste.)
Jag gjorde ochså "mellanväggen" lutande i överkant så att man - med lite god vilja - kan påstår att kollumnen har längden 1,5m till 1,9m. Iden bakom detta är att kollumnen skall kunna ha resonans vid fler frekvenser (1,9m -> 45Hz, 90Hz o.s.v. 1,5m -> 56Hz, 112Hz o.s.v.). Verkar funka för man kan följa basgångar ganska väl utan att dessa "kommer och går" (d.v.s. 110Hz plus minus en halv oktav i normalfallet för en elbas).
Så här kan det se ut:

I övrigt med bygget så styrdes det mycket av spånplattan jag hade liggande, så de blev knappa foten breda och dryga foten djupa. Spånplattan var väl 20mm tjock vill jag minnas, och tydligen av bra kvalite för det gick utmärkt att skruva i den (utom "mellanväggen" som var något annat och avsevärt sämre).

Nu var alltså det hela ihopskruvat (nöjaktigt) och man kunde "banka dit" elementet och provlyssna en smula...

 

Ljudet

Ljudet skulle nu avnjutas??? Jo det var ju det, hur skulle det låta? Tja, hyfsat må jag säga, inte alls illa, men basen var en smula tung och det låga mellanregistret var lite "ofokuserat". Jag antog glatt att det förstnämnda berodde på att kollumnen inte var så tät (man är ju inte sticksågningens "Nurujev" direkt) och sista på att lådan var i stort sett odämpad. Provade lite rörande det sista först genom att "knöla" in en kudde i hålet där nere: Blev OK men basen försvann (big surprice). Om man lade en viken frottehandduk i hålet så försvann lite av oljudet utan att basen försvann. Provade också att "knöla" in lite garnrester i toppen av kollumnen med blev inte så jättenöjd med detta (det är annars det normala sättet) även om mängden högfrekvent ljud i "hålet" blev mindre vilket väl var bra. Beslutade mig för att bara dämpa direkt på väggarna internt i lådan och eventuellt dämpa en smula mer i toppen.
För att täta till allt så använde jag "gipsbandage" i alla skarvar. För att dämpa på väggarna använde jag en gamal luftig men tung gardin som häftades dit stramt i nederdelen och "slarvigare" i toppen.
Till min överaskning så gjorde detta susen med ljudet. Det var ju förvisso avsikten med "manövern", men med så många logiska rallarsvingar som låg bakom "teorierna" så var det ändå en översakning. Nu lät det bra men såg inget vidare ut (om man skall vara snäll i sitt omdömme :-) ) så över till att fixa utseendet.

Utseendet tänkte jag först fixa med att måla, men det blir ju sällan särskilt fint ens om man spacklar som en galning, utan jag funderade på andra "ytor". Ett enkelt(?) sätt kunde ju vara att köpa ett paket golvlaminat och limma dit det, men hu vad skarvar, knektningar och inpassningar det skulle bli. Istället kollade jag på folie (kontaktpapper) vilket skulle bli billigt och snyggt, men tyvärr inte styva upp lådan något ytterligare. Till slut hittade jag vad jag sökte, en forma av golvlaminat på en bitumenbas med snygg träimitation på ytan. Idealisk då det skulle vara ganska lätt att få dit och idealiskt då det skulle dämpa lådan på ett alldeles utmärkt sätt: Men när dagen kom då jag fick arbetslust - det gäller att passa på då - så var det för snöigt för att ge sig ut på vägarna: Så det fick vackert bli kontaktfolie.
Jag ville gärna ha fronter över högtalarelementet för att undvika ev. "-Ojdå!". Detta är ju enkelt att ordna då det bara är att såga till något och klä det i väv. Tack vare "bilhifi" (sic.) så är det ju lätt att hitta bra väv numer. Problemet var ju bara hur man skulle få dit fronterna utan att det skulle vara ett aber att plocka av dem. Detta löstes med att jag limmade dit magneter på högtalarlådan (skar bort folien först) och satte vanliga brickor på fronterna. För att fronten inte skulle glida av magneten så stukades de övre brickorna som ett "V" på ovansidan.

Så här kan det se ut:

Och nu var högtalaren klar så långt som det var tänkt...

 

Tankar om högtalaren

Hur nöjd blev jag nu med högtalarna då? Jovarrs... Hyfsade.
De låter bra på ett trevligt och avslöjande sätt...
Basen är väldefinierad och tillräckligt kraftfull. (De går nog faktisk lite lägre än de planerade 45Hz, men kanske med ett visst dropp i effektiviteten.) Man kan kanske höra ett visst mått av svullnad i mellanbasen (det är 100-300Hz ungefär), men inte så att det på något sätt stör då svullnaden bara är en höjning av nivån och ingen brist på definition: och dessutom så är det vagt till obefintligt beroende på "sladdar". Mellanregistret är ju fint så som man kan förvänta sig, de antydningar till "trattljud" som kan finnas på vissa skivor måste man nog mixtra med elementen för att få bort; om man nu skulle bry sig, vilket jag inte tycker behövs. Denna lilla nackdel får man flerfalt igen genom den öppenhet och dynamik som dessa högtalare har i mellanregistret jämfört med "filterhögtalare". Diskanten är väldefinierad och bra, högtalarna svarar "allert"på olika sladdar genom att ha olika ljud. I de flesta fall öppet och luftigt, men med vissa sladdar en smula avrullat: Även om jag antar att de droppar ganska kraftigt i effektivitet över 15kHz eller något sådant.

Är då allt frid och fröjd? Nja, inte riktigt. Det finns vissa nackdelar som man bör vara medveten om. Ljudet är påtagligt riktningskänsligt. Tro inte att det låter bra på alla platser i en tremanssoffa på några meters avstånd från högtalaren. Nej man bör nog tänka på vart man placerar sig, och tänka på att detta är högtalare att lyssna till för en eller två placerade personer och inte några bra högtalare till allmänt bakgrundsljud för festen. En fördel är det dock med riktningskänsligheten: Det är inte så där otroligt viktigt vart högtalarna står då bas och diskant mest förekommer i "sweetspot:en".
En annan nackdel - om man kan säga så - är att effektiviteten hos högtalarna (96db/Wm styck, så 99 ihop, och runt 102 med låda; vilket på tre á fyra meter blir runt 96db på en watt) gör att allt ev. nätbrum eller oljud från förstärkare m.m blir påtagligt hörbart. Det är ju inte alltid så trevligt när förstärkaren som man trott vara "tyst" visar sig brumma som en katt på speed.
En sista nackdel är att de är lite stora och klumpiga...

Jag skulle dock inte tveka en sekund att bygga dem om igen om man säger så. Skulle nog inte ändra på något heller (tja, såga lite noggrannare möjligen). Men finge jag välja så skulle jag nog gärna byggt med en smula mindre element; för även om bas, hög effektivitet och så är trevligt, så är bredden och djupet inte något som tilltalar mig!

[Tillbaka]